Är så irriterad på det mesta just nu och har inte lust till något alls direkt. Det i kombination med ont i svanken tyder kanske på att mensen är på intågande. Vet ju inte när den behagar dyka upp denna gång eftersom jag väntar på första sen operationen.
Som vanligt så måste jag förklara för min man att jag har pms/pmds även denna gång. Det är så tröttande att jag först måste uppleva skiten i min kropp, jag måste också ifrågasättas och bli tvungen att förklara varför jag är "kort i tonen" eller verkar sur. Jag gör det inte med mening men det är väl ett sätt att undvika konflikter som blir när jag mår såhär. Jag blir tystare och drar mig undan också för att jag blir nere, tappar sugen och orken, men också just för att inte bli arg på allt och inget.
Jag tror faktiskt ibland att jag hellre skulle behålla min adhd än pmds, om man nu skulle få välja... Haha, vilken dröm det skulle vara. Pest eller kolera?
Med adhd kommer ju fördelar kan jag tycka. (Även om nackdelarna ofta överskuggar fördelarna) Men med pmds kommer INGA FÖRDELAR WHAT SO EVER! Det är bara djävulens fina gåva till kvinnor över 30 som fött barn och ofts har andra problem så som adhd.
Fan, ibland blir jag så leds med känslan av att all skit kom till mig i slutändan. Men å andra sidan har jag det ändå jävligt bra om jag jämför med många andra.